Jag hittade en kjol som jag har använt under hösten. Jag tänkte att det skulle vara roligt att testa om jag kunde ha den för den är ganska så tajt över magen. Jag drog upp den och även dragkedjan...den satt perfekt fortfarande!
Det är ju bra för då behöver jag inte köpa någon ny än, men jag börjar ju ibland undra vart den lilla bebisen gömmer sig eftersom jag fortfarande kommer i mina kläder. Men det kanske är så med tredje barnet att magen är så uttänjd att den har lite mer plats att gömma sig på i magen.
Men jag längtar verkligen tills det börjar synas och tills bebisen börjar göra lite liv ifrån sig :D

Idag har iallafall bebisen fått sig lite frisk luft, för vi har varit ute och lekt idag. Jag har varit väldigt pigg under hela dagen och jag hoppas att det vänder nu! att den värsta tröttheten försvinner så jag orkar göra lite mer.

Sen har jag världens bästa tips på en sak att äta mot illamående: Turkisk peppar! Jag mådde så fruktansvärt illa igår kväll, i ren desperation så smakade jag en turkiskpeppar av sambon (jag gillar inte starkt och inte lakrits) och vips så var illamåendet bortblåst!

Varje gång som jag kommer in i en ny lokal letar jag alltid efter en toalett eller en sopkorg. Det har blivit en vana nu när jag är gravid.
Eftersom jag alltid mår mer eller mindre illa så vill jag alltid vara beredd och ha någonstans att kunna kräkas om det skulle bli aktuellt.
Jag var inne på univeristetet och hade lektioner, det första jag kollade när jag kom in i ett klassrum var, vart kan jag kräkas, finns det någon papperskorg!? Även när vi satt i biblioteket på universitetet letade jag febrilt efter närmaste papperskorg.
Tänk vad tokigt och vilka vanor man får när man blir gravid. undrar hur länge detta beteende sitter kvar? Antingen kommer det bli en vana eller så kommer jag att släppa det ganska så snabbt när illamåendet avtar...

Jag tänkte att eftersom jag är i vecka 14 så borde ju illamåendet gå över snart och jag har mått ganska så bra faktikst ett tag. Men imorse var det färdigt. Jag låg i sängen och kände hur illamåendet blev värre och värre, tillslut blev jag tvungen att springa till toaletten.
De dagar jag har kräkts och det är ca 8 så har jag mått ganska så illa resten av dagen och även dagen därpå och denna dagen är inget undantag.

Jag är så otroligt trött, oengagerad, illamående och allmänt tråkig. Stackars min sambo han tycker jag ser helt färdig ut och det är precis så jag känner mig.
 Men efter en runda med skurmoppen så blev jag lite piggare och nu knaprar jag pepparkakor för att stilla mitt illamående.

Har lust att gå ut idag för det snöar ytterst lite och en promenad eller lite frisk luft skulle inte skada, jag tror det är det jag behöver för att bli lite piggare.

Snart ska jag ringa barnmorskan också för att berätta vilken vecka jag är i så hon kan skicka in papper till ultraljudet som jag ska på i vecka 18. Då får vi förhoppningsvis veta vad det är för en liten filur i magen :D

När jag väntade minsta prinsen så började jag känna av foglossning i vecka 15 och i vecka 22 blev jag sjukskriven.
Jag hade svårt att gå och det var inte roligt att sitta stilla så mycket. Inte hjälpte det heller med ett bälte runt höfterna, då fick jag bara ont på ett annat sätt och av de två olika smärtorna så föredrog jag den jag hade utan bältet.
I söndags så började jag känna av den smärtan som jag hade förra gången. Det gör ont i benet som sitter mitt fram och tvärsöver höften (om ni förstår hur jag menar). Det känns när jag går och trycker ifrån ojämnt med fötterna som när jag går i trappor och reser mig ur sängen men även när jag lyfter. 

Jag hoppas verkligen att det inte blir värre utan att det stannar vid den här smärtan som jag har nu för den kan jag leva med. 

Idag var jag och sambon på ultraljud för att ta reda på vilken vecka jag är i. Det visade sig att jag hade rätt jag är inte alls i vecka 16-17. Istället så är jag i vecka 13+1.

Vi fick se bebisen på ultraljudet och den var så söt! Så liten! 6,8cm för att vara exakt :D

Självklart fick vi en liten bild att ta med hem, så nu är jag så lycklig. Det är en bebis och den kommer någon gång runt 9 augusti. Om det går som de andra två gångerna så kommer bebisen att komma tidigare. Största prinsen föddes 8 dagar tidigare och minsta prinsen föddes 13 dagar tidigare. Men det gör inget för det skulle vara roligt med en julibebis.

Nästa sak att se fram emot är det riktiga ultraljudet i vecka 18. Då ska vi ta reda på om det är en till prins eller kanske en prinsessa.

Jag fick nummret till gyn, men de hade inte telefontid förrens på tisdag och så lång tid har jag inte lust att vänta. Istället så letade jag upp nummret till gyn på ett lite större sjukhus och fick en tid att komma på ultraljud på tisdag! Jippie!
Nu ska jag få veta vilken vecka jag är i. Det var tur att jag ringde det större sjukhuset för det gick ju riktigt snabbt att få en tid där :D
Så nu har jag verkligen något att se fram emot. Barnen ska få vara hos farmor och farfar medan jag och sambon åker för att se om det är någon bebis där inne och hur stor den är.
Jag önskar det var tisdag idag!

Illamåendet har inte släppt än iallafall så jag har nog inte gått längre än vecka 13. Jag "kräktes" igår morse, men magen var tom så det blev bara kräksreflexerna som satte in. Idag har jag tuggat på saker hela dagen för att inte må illa. Något som är positivt är iallafall att jag fått igång på magen igen. Tänk att man kan bli så glad för något så enkelt *hihi* Men det är inte roligt när magen inte vill som jag vill.

Jag var på isnkrivning hos BM idag. Allt gick bra och vi kom överrens om att jag skulle kontakta gyn för att få tid till ett ultraljud för att fastställa vilken vecka jag är i. Dom har telefontid imorgon så då ska jag ringa för att boka en tid :D

imorgon ska jag skriva in mig hos barnmorskan. Jag var där för en vecka sedan men det känns precis som om det var 3 veckor sedan. Igår kväll tänkte jag att det måste ju vara något fel, magen har inte växt, jag kommer fortfarande i mina jeans, det stramar inte alls över magen. Men sedan tänkte jag också att på en vecka kan inte magen växa så mycket, jag måste ta det lite lugnt för är det en bebis där inne så kommer magen att växa så småning om.
Något som skulle vara intressant att veta är vilken vecka jag är i för det är då inte vecka 16 som senaste mensen säger. Då hade jag absolut inte kommit i mina jeans! Jag bara längtar till magen växer och att jag kan börja känna att det är någon där inne i magen, en liten spark skulle inte vara fel för då vet man att bebisen mår bra.
Jag har ju mina dagar med tvivel då jag inte tror att det är något i magen, men jag hörde faktiskt hjärtslag förra veckan hos barnmorskan, så tålamod är något jag måste skaffa. Men som sagt skulle jag vilja veta exakt vilken vecka jag är i!

Jag har mått dåligt sen i slutet av november eller i början av december. Jag har varit trött, illamående och känt mig allmänt nedstämd pågrund av dessa symtom. Den 22 december "tvingade" sambon mig att göra ett graviditets test. Jag tyckte det var onödigt för det kändes inte som om att det skulle vara något i magen, kanske en rejäl förstoppning men ingen bebis.

Jag gjorde iallafall testet och det visade snabbt att det var positivt! Jag kände mig inte gladare för det för jag har gjort test förut som visat positivt. Jag gick i tre månader och trodde att jag var gravid men ultraljudet visade att det inte var något i magen, bara en liten tom bubbla. Så även med ett positivt test så förnekade jag det hela.

Jag mådde sämre för att jag var så otroligt trött och i början av januari började jag att kräkas. Jag blev väldigt orolig för det kändes inget i magen tyckte jag, så en bebis kunde det inte vara. Jag funderade på om jag var förstoppad så att jag kräktes eller om jag hade cancer i magen.

Efter julledigheten ringde jag iallafall till barnmorskan för att kunna utesluta en graviditet och efter barnmorskan tänkte jag ringa till doktorn för en undersökning av magen.

Hos barnmorskan berättade jag hela historien och sa att om jag ska tro på att jag är gravid så måste jag nästan ha bildbevis. Det berodde på det som jag berättade om tidigare. Barnmorskan ville känna på magen, men jag vet att det inte känns något för jag har också känt!
Sedan tog hon fram en apparat som man lyssnar på barnets hjärtljud med.
Hon letade och letade, jag kände bara att "vad var det jag sa det finns ingen bebis!" Men då hördes det snabba slag som absolut inte gick i takt med mina hjärtslag! Där har du en bebis sa hon till mig. Jag blev helt överlycklig och tårarna vällde fram. All den spänning som jag känt under två månader släppte och jag bara grät av lycka!


På onsdag ska jag skriva in mig på mödravårdcentralen och sedan ser jag fram emot att få gå på ultraljudet snart! För jag borde vara någonstans mellan vecka 10 och 13. Enligt sista mensen borde jag vara i vecka 15, men det tror jag inte eftersom jag inte känner så mycket i magen än. Byxorna stramar inte och de borde de göra då!

Men det finns verkligen en bebis i min mage!